Dyrt, lyxigt och fint i Napels

En timme söder om vårt boende ligger en av sydvästkustens riktiga pärlor, Napels. Den relativt lilla kuststaden, som är den sydligaste större orten på västkusten, har tokrenoverats de senaste 20 åren. Det lilla vi såg av den var tipptopp. Det vill säga beachen (perfekt strand och bäst vattenkvalitet hittills)
och femte avenyn med sitt stora utbud av tjusiga butiker och trevliga restauranger och caféer. Husen nere vid strandkvarteren såg ut som nybyggda minislott. Skyltfönstren bjöd på gott om ögongodis, men priserna i butikerna var inget för en vanlig småbarnsfamilj på föräldraledighet! I en barnbutik hittade vi äntligen ett par snygga badshorts till Marcus som inte var överdimensionerade surfshorts, hurra! Så långt var allt gott och väl... tills jag (Märta) kastade ett öga på rea(!)priset och insåg att badbyxorna kostade över 500 kr och var av märket Armani. Marcus fick nöja sig med en billigare hipsterT-shirt och en målarbok denna gång.

Vi hade tänkt gå på restaurang denna kväll i Naples. Det vimlade av lyxrestauranger, framför en av dem stod två svarta Lambourghinis. – Vi går inte in där med tre trötta och sandiga barn, tänkte jag (Johan) och hittade till slut en irländsk restaurang med uteservering på huvudgatan. Det var en riktig nitlott tyvärr. Barnen tyckte att det var toppen men vuxenmaten var urkass. Lång väntan också. Vi skulle ha valt pizza eller burgare istället för a la carte. Jag borde ha lärt mig detta vid det här laget. "Pubmat på pub och finmat på finrestaurang". Men för första gången blev vi riktigt sugna och avundsjuka på de som kunde sitta utan barn och njuta av en god a la carte med gott vin.