Sanibel och Captiva Island

Om Fort Myers Beach är den packade partystranden så är Sanibel den motsatta. Nåväl, bilkön ut till den enda bron som leder till ön fick oss att tro att varje yta skulle vara upptagen av bilar. Men ön är större än man tror och man fick lite Ölandskänsla. Det karga ölandskapet med den låga vegetationen sätter sin prägel på naturupplevelsen. Här finns ingen bebyggelse eller kommers ute vid strandlinjen utan stränderna ligger fria och orörda och det är vackert! Det känns otillgängligt. Det finns bara några enstaka offentliga parkeringar och nedgångar till stranden, resten består av orörd natur och privat mark. Innan vi åkte hade vi hört talas om detta som ett snäcksamlarparadis och visst vimlade det av snäckor men de största snäckorna hittade vi i souvernirbutikerna.
Norra delen av Sanibel och det som övergår till Captiva Island består av enorma lyxvillor längs strandlinjen, men inte av den vräkiga typen med murar och torn. Nej här är det anspråkslösa entréer till fantastiska mansions (minislott) där man ser in till grannen, skogstomt och stig ner till stranden. Jag kan inte tänka mig ett läckrare ställe att bo på. Här bor visst många kändisar och miljardärer vintertid. I den småskaliga miljön och lantiskänslan kan man tydligen se dem bland vanliga locals på enklare men delikata hak. Vi blev tipsade om Bubble Room som är en blandning av leksaksmuseum och restaurang. Ett måste för barnfamiljen. Och det var verkligen en oförglömlig upplevelse. Maten var kanon och barnen hade hela tiden något nytt att förundra sig över. Vi hade tänkt hinna se solnedgången som ska vara fantastisk här, men med restaurangupplevelsen gick tiden fort och vips så var det mörkt. Med trötta barn, doggybag och fickorna fulla av snäckor körde vi hem till förorten igen. Sanibel var verkligen en underbar utflykt. Eftermiddagssolen på de öde stränderna där Amanda och Marcus sprang fritt har etsat sig fast på våra näthinnor, liksom de svävande rockorna och de lekande delfinerna. Toppbetyg!